Tankar en vanlig Onsdag

Onsdag 13/2-13

Nordman nordman! Lyssnar och lyssnar <3 br=""> Det får en att tänka tillbaka på det livet man hade en gång i tiden. Men det kvittar. För så är det inte mer. Allt är så annorlunda! Man trodde inte att allt skulle vara så här som det blev. Men jag har insett att det är detta som gjort att jag är som lyckligast. Jag trodde verkligen att all lycka var slut. Men så var det ju inte. Detta är det bästa som hänt. Tack fina underbara "J" att du kom in i mitt liv. Du kom precis rätt tid också. Även om det kanske gick lite snabbt men men! Jag skiter i folk dömmer mig. Jag hade det inte bra som de var. Folk tror kanske att det beslutet vi tog handlade om nåt förhastat. Men ingen vet något om hur vi har haft det innan för våra dörrar. Det känns sorligt när man hör folks kommentarer att man sett lycklig ut och att man sett nykär. När man faktiskt känt sig jätte ledsen och nedstämd i vissa perioder. Det märks ju att folk inte alltid kan läsa av en. Det känns sorgset. Sen kanske det känns lite hårt men att jag ändrade status på te.x facebook det var ju något jag fick höra en massa om också. Varför skulle jag inte göra? Skulle det stå att jag var förlovad när jag faktiskt gått vidare? Skall jag förneka det jag har med den man jag ör tillsammans med idag? Skulle det stå att jag är tillsammans med nån annan än den jag är tillsammans med? Skulle det stå att jag är singel? Inte skall man väl förneka det som är sanningen? Det känns inte riktigt som mig. Men ja tydligen för att behaga människor? Jag valde att gå ur en relation som helt enkelt inte funkade. Eller skulle vi båda fortsätta att må dåligt? Vi var överens. Folk tycker att de kom hastigt. Men i självaverket är det inte en människa som har aning om något som rör detta! Detta har pågått en tid. Så inbilla er inget. Och vill ni se ner på mej så gör det. Jag tänker i alla fall inte leva ett liv som jag inte trivs med. För de har jag gjort så många år av mitt liv förut. Och för er som skall lägga sig i om den nya killen så gick det ganska fort mellan att vi träffades och inledde en relation. Men det är för att det kändes så jävla rätt. Skall man ignorera detta? Det är liksom inte så att vi skall skaffa barn imorgon eller att vi flyttade ihop igår. Vi tar det lungt. Men visst har vi framtidsplaner och drömmar. Och vill leva tillsammans på alla vis. Ingen alls har med detta och göra. Det är mitt liv. Inte någon annans! Och i allt detta är det faktiskt min SON jag tänker på. Att han skall ha de bäst. och det blir bäst så här för han, för mig och för "J" ...