Stark

Jag tror djupt på för att vara en bra mamma måste man vara stark.. Man skall ha mycket tålamod och man skall orka ( alla lägen mer eller mindre) Men jag har kommit till insikt att jag inte alltid är så stark och har den orken och tålamodet. Jag kan tappa humöret en aning. Och jag vill inte att det skall vara så. Min son känner ju av det. Och det är hemskt. Jag älskar ju HONOM över allt annat på jorden. Även om jag kan bli arg, ledsen och trött på att han ibland gapar och skriker och inte vill nåt. Så är det ju för alla föräldrar. Men jag önska ändå man kunde vara lite gladare och visa att man inte blir för berörd när man inser att inget av det man gör just nu funkar. Det kanske funkar bättre nästa gång. Jag vet ju att han inte menar det gentemot mig. Igår och i förregår hade han 2 hemska dagar stackaren. Han hade så ont i sin mage och var ledsen precis hela tiden. Man försökte. Man masserade man gav katrinplommonpure och så vidare. Men inget funkade. Man kände att man bara ville ge upp. Det är en sån där situation då det är svårt att vara stark tycker jag. Man rycks ju med när dem har ont eller mår dåligt. Man lider med dem. Men igår på kvällen fick jag på nåt sätt hjälpt han så mag ontet släppte. Och han blev sitt gosiga och glada jag. Idag har vi bara gosat och lyssnat på musik och sjungit samt att han fick ett bad. Han älskar att bada. Han är kungen i baljan. :) Nu har han sovit en timme. Lite ovanligt. Han brukar vakna efter ca 30 min. ÄLSKAR HAAAAAAAAAAN SÅ MYCKET!!!! Nej man får väl snart sova.!! Ha det.